Swartenbrandt
Swartenbrandt var säkert inte mer än 5-6 veckor när han hittades i Skolparken i Enköping av min yngsta dotter; Hanna.
Han var född av en av de många vildkatter som levde där. Att han var en vildkatt visade sig med säkerhet när han väl växt upp; hörntänder som var så grova och långa att de alltid hängde utanför läppen, en päls som inte var av denna värld (tjock som en ylletröja), samt klor som ständigt var beredda.
Han levde några månader med Hanna i Enköping. När Hanna skulle börja sin utbildning i Lycksele blev det så att Svarten ( det dagliga smeknamnet) fick komma till oss i Myggholken. Då hette han inte Svarten. Minns inte nu vad han hette, men det var ett flicknamn eftersom Hanna trodde att han var en honkatt. Snabbt visade det sig att honkönet inte stämde och vi gav honom namnet Swartenbrandt!
Resan från Enköping till Randijaur gjorde han i en liten kattbur längst upp på Hannas flyttlass. Resan tog många timmar men Svarten var tålmodig redan då!
Väl framme och ute ur buren fick han syn på vår katt sedan tidigare; Helga. Han blev överlycklig och följde efter henne direkt. Vad han inte visste då ( men lärde sig med tiden) var att Helga är en katt som helst är utan andra katter. Hon fräste och visade på alla sätt att han borde flytta sig ur hennes åsyn. Men, Svarten gav sig inte! Han följde henne överallt. Så länge han hann och orkade!
Svartens första år är späckade med historier som gjorde att vi trodde att han ur mänsklig synvinkel var utvecklingsstörd. Han var helt enkelt lite ”bakom” och det tog tid och år för honom att bli en ”riktig” katt!
Han kom på natten och skulle ”snutta” i halsgropen på oss människor.
Han kunde inte fånga råttor; satt bara och tittade på dem. Men däremot kunde han klättra upp på stegen för att komma upp på taket och sedan inte komma ner! Han är den enda katt jag haft ( och jag har haft 9 stycken) som bajsade invid matskålen , samtidigt som han åt!?
Nåväl, Svarten blev könsmogen! Då drog han iväg över isen till Randijaur (ca:3km), men tog sig inte hem igen! Vi försökte få honom med oss hem, men utan resultat. I stället drev han omkring i byn och skrämde alla andra katter. Han hade då hunnit bli en stor och skräckinjagande katt ( för andra katter). Efter några veckor lyckades han ta sig hem. Jag stod då på trappen en tidig morgon, när jag hörde en katt ”råma”. Det var Svarten. Han skrek och sprang fram efter stora vägen. När han väl kom fram till mig tog han sats; Hoppade rakt upp i min famn, lade tassarna runt min hals och spann som bara han kunde göra! Svarten ”kramades” ofta , länge och njutningsfullt. Även detta ”kramande” var nytt för mig när det gällde katter.
Nåväl, efter ett par sådana vändor till grannbyn, med ilska från grannarna samt en kull kattungar som resultat beslutade vi oss för att han bara måste kastreras. Han var då 2 år! ( så lång tid tog det för Svarten att bli könsmogen:=)) Men, så lätt var det inte att få iväg honom till veterinären. Varje gång vi hade en bokad tid, så hade Svarten dragit iväg eller så lät han sig inte bli fångad. Till slut lyckades vi att få tag i honom när vi hade en tid och han blev kastrerad! Dagen efter kastreringen smet han ut och stack iväg till grannbyn igen, med stygn och allt! Men, efter några veckor kom han hem och efter det så höll han sig hemma här på gården. Efter kastreringen så bestämde han sig tydligen att hans energi skulle gå till att jaga byten istället för andra katter. Han tog; råttor, ekorrar, fåglar och harar. Åt aldrig upp dem, men visade alltid upp sina byten. Han blev mer åt innekattshållet. Trivdes framför brasan och tillsammans med oss i sängen.
Svarten visste nog inte riktigt vad han var; han viftade på svansen när han mådde bra istället för att spinna. Hans bästa vän var vår hund Nieve. De låg ofta tätt tillsammans. Han försökte bli kompis med katten Helga, men var för tafflig i sina försök. Henne jagade han och då fick han negativ respons i och med att hon bara satte sig ned och fräste mot honom. Men, detta fräsande brydde han sig inte om. Han fortsatte att försöka och försöka i oändlighet utan resultat!
Skulle kunna berätta hur mycket som helst om denna speciella katt...
Men det jag vill förtälja och det som är viktigast!
VI SAKNAR HONOM SÅ DET VÄRKER UNDER SKINNET!!!