saknar

Swartenbrandt

 

Swartenbrandt

Swartenbrandt var säkert inte mer än 5-6 veckor när han hittades i Skolparken i Enköping av min yngsta dotter; Hanna.

Han var född av en av de många vildkatter som levde där. Att han var en vildkatt visade sig med säkerhet när han väl växt upp; hörntänder som var så grova och långa att de alltid hängde utanför läppen, en päls som inte var av denna värld (tjock som en ylletröja), samt klor som ständigt var beredda.

Han levde några månader med Hanna i Enköping. När Hanna skulle börja sin utbildning i Lycksele blev det så att Svarten ( det dagliga smeknamnet) fick komma till oss i Myggholken. Då hette han inte Svarten. Minns inte nu vad han hette, men det var ett flicknamn eftersom Hanna trodde att han var en honkatt. Snabbt visade det sig att honkönet inte stämde och vi gav honom namnet Swartenbrandt!

Resan från Enköping till Randijaur gjorde han i en liten kattbur längst upp på Hannas flyttlass. Resan tog många timmar men Svarten var tålmodig redan då!

Väl framme och ute ur buren fick han syn på vår katt sedan tidigare; Helga. Han blev överlycklig och följde efter henne direkt. Vad han inte visste då ( men lärde sig med tiden) var att Helga är en katt som helst är utan andra katter. Hon fräste och visade på alla sätt att han borde flytta sig ur hennes åsyn. Men, Svarten gav sig inte! Han följde henne överallt. Så länge han hann och orkade!

Svartens första år är späckade med historier som gjorde att vi trodde att han ur mänsklig synvinkel var utvecklingsstörd. Han var helt enkelt lite ”bakom” och det tog tid och år för honom att bli en ”riktig” katt!

Han kom på natten och skulle ”snutta” i halsgropen på oss människor.

Han kunde inte fånga råttor; satt bara och tittade på dem. Men däremot kunde han klättra upp på stegen för att komma upp på taket och sedan inte komma ner! Han är den enda katt jag haft ( och jag har haft 9 stycken) som bajsade invid matskålen , samtidigt som han åt!?

Nåväl, Svarten blev könsmogen! Då drog han iväg över isen till Randijaur (ca:3km), men tog sig inte hem igen! Vi försökte få honom med oss hem, men utan resultat. I stället drev han omkring i byn och skrämde alla andra katter. Han hade då hunnit bli en stor och skräckinjagande katt ( för andra katter). Efter några veckor lyckades han ta sig hem. Jag stod då på trappen en tidig morgon, när jag hörde en katt ”råma”. Det var Svarten. Han skrek och sprang fram efter stora vägen. När han väl kom fram till mig tog han sats; Hoppade rakt upp i min famn, lade tassarna runt min hals och spann som bara han kunde göra! Svarten ”kramades” ofta , länge och njutningsfullt. Även detta ”kramande” var nytt för mig när det gällde katter.

Nåväl, efter ett par sådana vändor till grannbyn, med ilska från grannarna samt en kull kattungar som resultat beslutade vi oss för att han bara måste kastreras. Han var då 2 år! ( så lång tid tog det för Svarten att bli könsmogen:=)) Men, så lätt var det inte att få iväg honom till veterinären. Varje gång vi hade en bokad tid, så hade Svarten dragit iväg eller så lät han sig inte bli fångad. Till slut lyckades vi att få tag i honom när vi hade en tid och han blev kastrerad! Dagen efter kastreringen smet han ut och stack iväg till grannbyn igen, med stygn och allt! Men, efter några veckor kom han hem och efter det så höll han sig hemma här på gården. Efter kastreringen så bestämde han sig tydligen att hans energi skulle gå till att jaga byten istället för andra katter. Han tog; råttor, ekorrar, fåglar och harar. Åt aldrig upp dem, men visade alltid upp sina byten. Han blev mer åt innekattshållet. Trivdes framför brasan och tillsammans med oss i sängen.

Svarten visste nog inte riktigt vad han var; han viftade på svansen när han mådde bra istället för att spinna. Hans bästa vän var vår hund Nieve. De låg ofta tätt tillsammans. Han försökte bli kompis med katten Helga, men var för tafflig i sina försök. Henne jagade han och då fick han negativ respons i och med att hon bara satte sig ned och fräste mot honom. Men, detta fräsande brydde han sig inte om. Han fortsatte att försöka och försöka i oändlighet utan resultat!

Skulle kunna berätta hur mycket som helst om denna speciella katt...

Men det jag vill förtälja och det som är viktigast!

VI SAKNAR HONOM SÅ DET VÄRKER UNDER SKINNET!!!




Vår älskade och saknade kille!

Chess

 

CHESS

12 år fick hon. Världens vackraste draghund, med anor från bland annat dalmatiner och G.Atlas legendariska ledarhund Lingo i Alaska!

Började arbeta redan vid 7 månaders ålder och var alltid en arbetsam och duktig draghund.

Vid 5 års ålder fick hon pension och blev en vanlig familjehund, då Leif slutade som hundförare.

Att bo ute ville hon i alla fall inte sluta med. Trivdes bäst ute i kylan i sin koja.

Hon var en hund med fantastisk tålamod och vänlighet.

Vår andra hund Nieve sa hon aldrig ifrån till; stod tålmodigt och lät honom "bråka" hur mycket som helst. Han fick till och med ligga i kojan tillsammans med henne.

Honom har hon räddat livet på!

En vårvinterdag kom Chess lös och sprang iväg. Nieve efter, men med sina korta ben klarade han sig inte lika bra i snön som Chess. Till slut orkade han inte längre utan kröp in under en gran: Full med stora blöta snökokor. Han kunde inte gå längre. Orkade inte heller. Istället för att springa hem, så stannade Chess kvar vid granen och vandrade runt, runt. Hon hade med lätthet kommit hem på 5 minuter. Istället stannade hon troget kvar hos sin vän.

Under tiden satte Leif på sig skidorna för att söka rätt på hundarna. När han närmade sig granen gjorde Chess honom uppmärksam på att de fanns där. Utan henne hade Leif aldrig hittat Nieve!

Vi är många som saknar dig Chess, men samtidigt känner vi tillfredsställelse över att du inte behöver lida av din sjukdom längre!

Nieve springer runt din koja och letar fortfarande efter sin bästa vän!

Vi vet att du nu springer i din himmel med släden bakom, eller jagandes renar!

När du vilar , så är det säkert tillsammans med Svarten i en soffa samt delandes en burk med kattmat!!
Hälsa Svarten!

Vi saknar er så!

Vår fina tjej när hon trivdes bäst; i kyla och snö!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

HANNA | Svar 28.03.2010 19.39

Kara Chess. Eran text fick mina ogon att taras. Tur nu att era andra djur ar friska och krya. Mycket karlek till er!!

Hanna | Svar 10.03.2010 04.32

Var kare Svarten! Han var en av sin egen art, ingen var som han. Och vilket liv han haft! Han ar i stor saknad aven hos oss!

Elizabeth 11.03.2010 17.08

Kommer nog aldrig att födas en katt som kommer upp i Svartens status. Vilken katt han var!!!!

Rebekah | Svar 09.03.2010 08.53

Vila Mjukt älskade Svarten.

elizabeth 09.03.2010 09.19

Nu är han i en annan dimension och jagar fåglar mm

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

06.05 | 17:27

KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLEK!!!!!!!!!!!

...
06.05 | 17:10

Onskar du och Leif kunde vara hos oss ocksa.. Men vi far gora en fest i sverige nar vi kommer tillbaka :) KARLEK!

...
10.04 | 15:29

men det här ska tydligen vara ett "naturligt" gift, från någon blomma. men de dör inte tillräckligt snabbt! de förflyttar sig till andra ställen, skitmyror.

...
09.04 | 21:19

Myror skyr kaneldoften. De dör inte, men tar en annan väg och kanel är helt giftfritt!!!

...
Du gillar den här sidan